I lördags skulle några Pumpan-hundar exteriörbeskrivas och då var även Brasse och hans kullsyskon välkomna att hänga med och träna efteråt. Jag tvekade om jag verkligen skulle åka, för vi har inte tränat apportering på länge (och framförallt inte med andra hundar!!) och jag upplever ju som bekant Brasse som lite stökig just nu.
Men jag åkte dit och tänkte att vi kan ju åtminstone träna på att titta på och göra så lite som möjligt. Mest för att jag förtroendet för Brasse i skogen varit lite stukat (med tanke på varvningen i skogen för någon månad sedan då han dessutom nästan blev överkörd...) men också för att man vill ju inte komma där och sabba med en vovve som aldrig kommer tillbaks till sin matte, som piper och skäller och stör...
Nu gick det visst inte att avstå. Jag kände innan de TVINGADE mig att det kanske var sista gången vi åkte på nåt sånt här... MEN!!! Vad glad jag är att de fick oss att deltaga ändå! Jag fick jättebra hjälp av Mats och Helena och det kändes toppen! De har ju sån koll på läget och jag fick med mig hela ryggsäcken med bra saker som jag ska tänka på (och träna på)... Tack för att ni tog er an oss!!! Sen är jag ju glad att de andra har lite tålamod också...
Så- nu fick vi lite att tänka på... att AVSTÅ att träna kommer ju inte att göra honom bättre på passivitet. Där får jag verkligen tänka om, att även passivitet är en uppgift- att sitta ner och vara tyst.
Så än ger vi inte upp, vi har ju knappt börjat, och så tror jag att jag ska be om hjälp redan direkt jag känner att vi behöver.
Det tråkiga är ju då att jag fick ju stå med tummen i ögat på BrasseKnas hela tiden, så jag såg inte så mycket av de andra hundarnas träning. Men det verkar ju funka jättebra för de andra bröderna Långben. Härligt!! Hoppas vi får träna med er i fortsättningen också :)
Lördagkväll var Brasse totalt slut. Såg knappt till honom, han låg ihoprullad i soffan hela kvällen och smälte dagens intryck. Skönt.
/Mia & Brasse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar