Lydnadskurs "Elit som mål"

I måndags drog lydnadskursen igång, och träningsinspirationen för lydnadsbiten har äntligen infunnit sig. Nu kör vi stenhårt, och trixar med små små detaljer som KAN tänkas bli bra i slutändan. "Elitsatsningskurs", jo det låter det. Antingen blir det riktigt fina tävlingslydnadsmoment av detta eller så blir det en ganska vardags-busig hund med synnerligen snabba ställanden, lägganden och fina vänstersvängar :)

Två moment kommer vi att gå igenom per gång, och vi började med fotgående och stå-sitt-ligg-rutan.

Vi håller till inomhus vilket var lite nytt och spännande. Brasse fick sitta i bilen och vänta när vi gick igenom momenten och så hämtade jag honom tills det var vår tur att köra. där tänkte jag kanske lite fel? En ganska glad och stökig Brasse kom in och fattade nog inte först vad vi skulle göra. Inte samma kontakt som i vanliga fall till en början, inga sättande vid halterna osv osv. Sen skärpte vi ihop oss och det blev lite bättre. Nästa gång ska han vara med hela tiden...

Så nu tränar vi på starter, sättanden vid halt och bakdelskontroll. Imorrn tränar vi på ny brukshundklubb, kan tro att det är en schysst störning för Brasse. Ska bli intressant.

Sen till avlämningsträningen som stannat av lite. Ska kanske sätta en dead-line för mig själv, så jag sätter lite fart på den träningen med. Det funkar när jag tränar avlämning separat från själva arbetet, men inte sen vid själva jobbet, t ex vid ett sök, känner jag. Som om det är helt separata saker. Ska prova lite till, sen kanske jag behöver lite assistans med detta....

Grejen med Brasse är att han lär sig väldigt snabbt vad jag vill han ska göra, sen är det ju lååååångt ifrån befäst. Fastnar inte alls känns det som ibland, som att han gör det jag vill för stunden men han har inte fattat något. Tror det är så med avlämningarna faktiskt- han gör rätt när vi tränar det separat, men har inte fattat vad som är rätt eller fel och då funkar det inte under själva jobbet. Kanske ska jag testa att göra det lite svårare för honom, så han måste VÄLJA att göra rätt? För att göra honom medveten om vad som är rätt sätt och vad som är fel sätt? Nån som har någon annan idé? Mottages gärna!

Hm. Tål att tänkas på.

//Mia

Jaktprovsdebut avklarad... i smyg

Just det. Vi har startat på vårt första jaktprov. I smyg.... Med vetskap om att avlämningarna inte är riktigt klara hade vi ändå anmält oss för att avverka prov-debuten, för den ville vi faktiskt göra i höst. Och nu är det gjord ;)

Provet var i Ö-vik i helgen och vi startade som första hund. Hm, jag hade ju tänkt kolla lite först, men nähä....
Dock var det kanske ganska bra för Brasse att slippa vänta så länge, utan han fick ju börja jobba direkt.

Provet var kring en tjärn, med ganska sumpig myrmark runt omkring. Såg väldigt trevligt ut, men det visade sig vara väldigt svår-jobbad terräng för hundarna.

Provets upplägg var sådant att först var det en transport till en enkelmarkering på land. Brasse hade låst sig på båten ute på vattnet, och markeringen var i nittio graders vinkel till vattnet, in i skogen. Vände mig ganska tydligt åt det håll markeringen skulle komma från, men han kikade fortfarande på killen i båten. Han markerade dock var kråkan föll, utan att se den så tog han den nog på hörseln. Matte visade ganska tydligt med handen också åt vilket håll det skulle springas. Ut till fågeln, letar i ett litet litet område, hittar och kommer in. Pippin på marken framför mattes fötter, och därmed kan matte slappna av. Inget första pris här inte, då är det bara att köra!

Sen var det transport till vattnet, där det var två enkelmarkeringar på vatten. Lätt tänkte jag en sekund, för domaren hade sagt att man fick möta upp hunden vid vattnet... om man vågade. De här pippisarna ska jag ha i handen tänkte jag, som kanske blivit lite fixerad vid just avlämningar. Skickar honom på första, han sticker ut, simmar bra, tar fågeln och vänder om. Kämpar för att komma upp ur vattnet, matte försöker ta sig fram till honom för att ta emot fågeln, matte sjunker ner, stövlarna suger fast, Brasse lägger ner fågeln. "Backa ifrån honom" uppmanar domaren mig, stövlarna sitter fortfarande fast, svetten bryter ut i pannan. På något vis får jag fågeln och backar tillbaks till fast mark. Markering 2. Brasse sticker ut, tar truten YTTERST I VINGEN. Fågeln vecklar ut sig som ett dragspel, Brasse mer bogserar in fågeln än apporterar the old fashion way. Matte står och funderar på hur hon ska lösa detta, går man för nära vattnet sjunker man ner i vattnet, och hur tänkte Brasse lösa det med att få fågeln upp på land? Brasse tar ett nytt tag, lyfter upp fågeln och lägger den på land. Jag försökte mana på honom att bära in den lite till, men han tyckte det var klart här och jag kände inte för att drunkna för en redan död truts skull. Så vi lämnade den, och jag tänkte att nu nollade vi ju också. Sattyg.

Men vi fortsatte. Dax för ett sökarbete och området var både uppe i skogen och sen ner mot vattnet. Eftersom vi var första ekipaget som körde, hade jag ju ingen koll på var viltet låg vilket gjorde det hela ännu mer spännande. Brasse drar iväg ut och söker, springer och jobbar. Kommer in med första. Och andra. Sen drar han iväg bort på andra sidan vattnet, ånej, nu försvinner han never to be seen again hinner jag tänka när jag ser hur han börjar snurra och leta och hittar något där på andra sidan tjärnen som han vänder om och kommer in med. Kliver/ramlar ner i vattnet på vägen in, upp igen, jobbar, jobbar, jobbar och kommer till sist fram med fågeln och lägger den framför mattes fötter. Nu kanske det är slut på orken här tänkte jag och trodde domaren skulle be oss sluta med söket, men nähej ut igen. Brasse kör iväg ut igen och fortsätter jobba på. Hittar en till i vattnet och kommer in. Tar in 5 av 6 vilt, och den enda han inte kommer in med är kaninen. Om det är en slump eller inte vet inte jag, dock var han aldrig fram så han nobbade kaninen, han "hittade" den bara inte. Hm.

Efter söket var det dax för ett linjetag. Det fixade han galant!! Och jag kände mig riktigt nöjd med det, för nu borde han ju vara jätte-trött...

Sammantaget så kändes det just under själva provet som KATASTROF trots att jag gladde mig åt att han fixade linjetaget så snyggt. Nånstans där när vi nästan drunknade vid vattenmarkeringarna ville jag helst be om ursäkt för att vi anmält oss och upptog domarens dyrbara tid och lova att vi aldrig ska göra om det. Avlämningarna var värre än någonsin och vi gjorde det mesta helt utan finess, Brasse kämpade in grejerna men mer som att han SKOTTADE in fåglarna än att han levererade dem med lite stil :) Charmigt på sitt sätt.

Sen när jag zoomat ut och skaffat mig lite referenser, när jag fick se hur de andra löste problemet kändes det lite bättre. Det var ju verkligen otroligt tungjobbat, och svårt att göra saker stiligt. Söket var väl det som de flesta gick bet på, och jag är faktiskt jättenöjd mer hur Brasse jobbade vidare med det. Där har han en styrka- han är inte den som ger upp i första taget. På gott och ont :)

Av 11 startande kom 5 till pris, resten bröt. I de flesta fall gick det bra fram till söket, men där tog det stopp för många.

Och för Brasses del blev det .... ett 3:e pris!! Tadaaa!!! Bara sådär, trots dunder-risiga avlämningar jobbade han faktiskt ihop ett pris och framförallt så höll han ihop hela provet ut. Riktigt skojigt. Men så irriterande att vi inte hade bättre avlämningar, så skulle vi faktiskt kunnat få ett bättre pris. Domarens muntliga kritik lät mycket bättre än det som stod på protokollet tycker jag :)
I skrivande stund hittar jag inte ens protokollet, men när jag gör det ska jag dela med mig av det :)

Nu ska vi absolut inte starta på något endaste litet jaktprov, inte ens i smyg, förrän vi är bäst i världen på avlämningar. Promise. Nu har vi bevisat för oss själva att vi kan om vi vill, och nu ska vi fixa till resten innan vi startar något mer. Nästa gång vill vi ha ett bättre pris.

Saker jag är nöjd med:

* Att vi vågade starta!!
* Att Brasse orkade jobba på så bra hela provet igenom. Guld-kille!
* Att få prova på så svår mark, med skott, publik och alltihop. Vilken bra träning!
* Att han inte nobbade något vilt, utan tog allt han hittade. Även truten, som krånglat lite för oss. Dock funderar jag fortfarande på hans förhållande till kaniner...

Saker vi ska förbättra:

* AVLÄMNINGAR!!!
* Vilt-vana
* Transporter, han kändes på gränsen här, jag vill ha honom tightare runt benen. Kändes som han skulle kunna sticka iväg när som helst, men det gjorde han ju i och för sig inte.
* Passivitet, även här känns det som marginalen är väldigt liten. Det här måste vi träna mer på.... Hade passiviteten varit på vatten, hade han nog inte fixat den.

Nu återstår avlämningsträning, träning med vilt och så drar vi igång med lydnadstränandet igen. Detta har ju helt legat i malpåse och jag bävar lite för var vi står... Ska kanske kolla av på en gång och gå ner i källaren och köra ett litet bakdelskontroll-pass med BrasseKillen?

Just det ska jag göra faktiskt. Over and out.

//Maria & Brasse

Flatmästerskapet 2010

Ojojoj, vad icke-uppdaterat det var här känner jag. Var börjar man?

Med FLATMÄSTERSKAPET såklart!

Förra helgen var alltså jag iväg med Brasse på Flatmästerskapet i Lillerud utanför Karlstad. En mycket intensiv helg som för Brasses del inleddes med 70 mil bilåkning, därefter internat-boende med tillhörande tunna väggar och mycket spännande ljud att skälla/grymta/morra åt under natten. Därefter följde tre stationer workingtest, gjorda typ i ett nafs, därefter 1.5 dag passivitet med skott, mycket hundar, traktorer, folk, folk, folk. Som sagt- ganska lite tävlande för vår del, men desto mer passivitetsträning. Och det är inte illa det!

Om man ser på det utförda arbetet då? Hm. Tävlingen var upplagd så att man började med tre rutor och om man klarade sig utan nolla i någon ruta och med en viss min-poäng så gick man vidare till ruta 4. Klarade man sedan den utan nolla så gick man vidare till ruta 5.

Första rutan var två enkelmarkeringar på vatten, med dummys. Denna fixade vi, Brasse gjorde som han skulle BORTSETT från avlämningarna. Matte gjorde INTE som hon skulle, hon nojjade för att han skulle kliva upp på fel sida vattnet och blåste typ alldeles för mycket. Göra så lite som möjligt är det visst som gäller för workingtest, och det hade jag missat. Sorry Brasse, jag ska läsa på bättre nästa gång. 13 poäng fick vi iallafall.

Ruta 2 var ett linjetag och här skulle en kanin apporteras. Man skulle skicka mot vattnet, men kaninen låg på land, så här tänkte jag mest på svårigheten att få honom framåt men inte ner i vattnet.... Det var inte det som var svårigheten visade det sig. Fick honom på andra försöket fram till kaninen, han stod och hängde över den och kollade in den, jag blåste och Brasse kommer glatt in utan kanin. Saved by the bell så att säga. Ridå. Noll poäng och nu var det bara en ruta kvar för oss att göra.

Ruta 3 var en landmarkering och ett efterföljande linjetag. Här gick det bra. Avlämning ett var klockren, avlämning två var kanske inte så snygg, men den hamnade inte på backen iallafall :) Dock kanske vi skulle fått bättre poäng om jag stöttat mindre ut på linjetaget, men whatever, huvudsaken är väl att vi lyckas och vi hade ju ändå nollat rutan innan. 17 poäng fick vi här.

Sen var det över för oss. Surt. Men inte helt oväntat. Dock hade det varit kul att göra fler rutor, gärna utom tävlan, för det skulle vara kul att fått prova på. Men man fattar ju att då skulle vi säkert hållit på hela veckan om alla skulle göra alla rutor.

30 poäng totalt, och en 32:a placering av ca 50 deltagande.Inte mycket att hänga i julgranen kanske, men vi är ändå nöjda att vi kommit till start. Och att vi fixade en hel del, trots att vi kanske tränat lite för lite på viltet i sommar. Det ska vi ta igen i höst.

Så det får helt enkelt bli så att vi måste prova detta igen! Om inte förr så på Flatmästerskapet 2011 i Umeå.

Jag hade iallafall tok-trevligt den här helgen. Jag tror Brasse också gillade det. Om inte för tävlandet så iallafall för traktor-åkandet :)

Superkul var det även att så många av Brasses kullsyskon var med- och framför allt: Vad duktiga ni var allihopa!! Grattis alla duktisar, och ett extra grattis till mamma Blomma med matte som kom till final! Och så tack till alla Pumpor som peppat oss att komma till start :)

Återkommer strax med fler uppdateringar i en blogg nära dig. Nu står mina två assistenter här redo för att baka sockerkaka. Bäst att göra som de säger.

//Mia & Brasse

Inofficiellt jaktprov

Igår gjorde Brasse och matte sin "jaktprovsdebut", eller snarare var det väl ett diagnostiskt prov :)Plats: Mäja, Ullånger med arrangör Mittlabben. Inget vilt, bara dummies, men det var ändå bra att kolla av hur det funkar under själva provsituationen- både hur Brasses jobb funkar under provliknanade former, men även hur mattes nerver funkar...

Det gick mycket bra. Både Brasses arbete och mattes nerver höll. Och så vet vi vad vi ska träna mer på.
Det var 9 st hundar med- en flatcoated, två labbar och resten golden.
Provet bestod av två enkelmarkeringar på vatten, sedan ett sökarbete och därefter en enkelmarkering på land. Brasse fixade det bra, vattenmarkeringarna var ju plätt-lätt tyckte han, och det kändes stabilt. Sen vid fältarbetet blev det ganska mycket spring tycker jag, men han kom in med dem en efter en, och jag insåg när jag stod där att har jag någonsin tränat att köra ett fält med dolda apporter tidigare efter det att vi nyss stått och tittat på dummysarna som föll över vattnet? Men Brasse fixar. Tror dock vi ska träna lite mer på fält med dolda apporter...

Sen blev jag kanonglad åt hur han löste landmarkeringen, det var många som fick problem med den. Låg nära vattnet, i mossan, så det var många av hundarna som tog en simtur då de inte hittade apporten på första försöket. Men inte Brasse, han låg kvar och jobbade i rätt område. Lycka!

Kritiken blev som följer:

Vatten: markerar båda apporterna, Lugn och tyst i skott. Fouserad trots sin ringa ålder. Simmar bra.

Land: Lägger upp ett fint sökarbete med bra slag och reviering (Mias komm:?? What??) Följer upp vittring och täcker marken väl. Bra apportgrepp, något slarviga avlämningar. Följsam runt foten. Markerar utmärkt på land. Pris:1.


Moahahahah. Vi var två som fick första pris, Brasse och en lab. Nu skulle jag bli förvånad om man skulle få ett "riktigt" 1:a pris med så slappa avlämningar som vi fick till bitvis. Snyggare än så ska vi få till det. Att han nästan spottar ut dem i min hand alt sko känns inte helt optimalt. Så vi tränar vidare på avlämningar, och PASSIVITET! Kändes oroligt då vi stod och kollade på det andra ekipaget vid vattnet. Som att han skulle brista ut i vad som helst, när som helst, men han höll tyst. Ett litet knyst kom det då jag klappade honom (men det var det nog bara jag som hörde), det ska jag INTE göra. Mera träning!!

Trots att det gick bra, själva jaktprovet, så var jag JÄTTEMISSNÖJD igår under hemfärden. (Typiskt mig...ska sluta vara missnöjd när det finns saker att vara nöjd med) Brasse skällde och stökade i bilen hur mycket som helst, och jag kunde bara tänka på det trots att jag skulle vara glad åt arbetet vi gjort. Idag ser jag det på nytt sätt. Är supernöjd med jobbet han gjorde, och så ska vi träna vidare på att ta det lugnt i bilen... supertrist att träna på, men nu är det det som gäller.

Detta var min internet-stund så här i semestertider.
Over and out.

//Mia & Brasse

Träningsdag med Pumpan-gänget

Lördagen har ägnats åt att träna apportering med Pumpan-gänget. Idag var det väl lite jobbigare för Brasse än vad det varit de senaste gångerna. Han hade lite svårare än vanligt att hålla tyst och knallade ett antal gånger. Knallandet har vi inte upptäckt vara ett problem förrut, men när jag tänker efter så beror det nog mest på att han haft kopplet på mest jämt :) Kombinationen lite fler hundar, gå på linje och skott blev väl för mycket. Så här får vi träna lite!

Att "rya i" kan ju även matte börja träna lite på. Att stoppa ett skenande tåg som ångar i väg efter apporten- då kanske det krävs mer än ett mus-pip för att stanna honom. Läxa till matte.

Gladast idag är jag för att han inte ger upp. Han må knalla och pipa, men han ger iallafall inte upp!! Han är uthållig och har bra minne tycker jag. Det gör mig glad. Och så överträffar han ständigt mina förväntningar. Springer rakt fram, in i höga gräset och över en å, hämtar och kommer in. Där står matte och känner att hon bara tok-tvekar på allt han ska göra och så bara överraskar han henne hela tiden. Jag tror att när vi tränar nästa gång ska jag koncentrera mig på allt BRA som Brasse gör, och bara tänka att jag litar på honom och slappna av lite mer. Tänka lite mindre på tillkortakommanden. Det var ett bra tips jag fick idag. Tack till dig som gav mig tipset :)

Sen att jag hittade resultatet från höftledsröntgen idag känns också bra. Grad A på höfterna och ua på armbågarna. YES!! Trallallallalllaaaaa.

Imorrn är det avkommebeskrivning, det ska bli spännande! 5 hundar från Brasses kull kommer.

Brasse ligger i soffan och laddar och matte ska lägga sig där med. När husse är bortrest sover Brasse visst i sängen med huvudet på husses kudde och sitter på kökssoffan mittemot matte då hon äter frukost. Så tycker Brasse det borde vara jämt. När katten är borta... ja, ni kan ju resten.

//Maria

Veterinärbesök

Idag har Brasse röntgat höfter och armbågar. Lite läskigt kändes det för matte, som har lite dåliga erfarenheter av hundar som fått lugnande och är sådär "lealösa"... men det gick bra och det är skönt att det är avklarat. Nu hoppas vi bara att resultatet är ok också, men det dröjer väl ett par veckor innan vi vet antar jag.

Brasse var ju SÅ i gasen när vi kom till veterinären- jättekul, jättekul, jättekul, vift, vift, vift, vift, hej, hej, hej, hej.... Det slog mig att vi måste nog träna på att träffa lite olika människor utan att sluka dem hela. Sen efter det lugnande medlet var Brasses profil något lägre när vi gick hem. Ikväll på promenaden när jag släppte honom med ett "varsågod" insåg jag att sådär lagomt sövnings-bakis har Brasse hastighet som en vanlig hund. Alltså springer INTE i 120 km/h med tvärnitar som får mossan att ryka. Det kanske skulle vara något? Lite lugnande då och då? Nä, då är det ju faktiskt inte BRASSE, och därmed inte alls lika kul.

Imorrn ska vi träffa en tjej och se om hon kan vara lösningen som gör Brasses vardag lite roligare då matte jobbar. Matte har dammsugat och köpt bullar och Brasse har kammat mittbena, vi vill ju att hon ska gilla oss. Kanske skulle vi tagit det där mötet idag, med en liten låg dos av lugnande i kroppen? :)

/Mia & Brasse

Blir det någon vår snart eller??

Nä fy sjutton vad kallt det är!! Och ännu kallare blev det när jag såg att det var istappar på Brasse-bilden... så vi var tvungen att bidra till våren med att ta bort den.

Här har vi just avslutat vår mini-kurs i tävlingslydnad. Nu har vi en massa att träna på inför fortsättningen i höst. Dax att knyta ihop säcken känner jag och få till lite schyssta moment nu och inte BARA små segment av något... Måste iallafall börja TÄNKA att vi ska bli tävlingsklara någon gång framöver. Typ 2011 :)

/Mia

Jaktträning med Pumpans

Idag har vi varit på träning i Sorunda med Pumpan-gänget tillsammans med de övriga bröderna Långben. Nu börjar killarna faktiskt se ut som "riktiga" killar och är inte BARA långa ben...

Det har varit en riktig trevlig dag, på ALLA sätt. Brasse överträffade mattes förväntningar både en och två gånger. Härlig känsla! Tror träningen givit resultat...

Saker jag glädjs åt idag:

* att Brasse var hyfsat lugn, iallafall helt kontrollerbar. Kände inte samma stress som vid förra tillfället då han hade svårt att vara tyst. Det går åt rätt håll.

* att han jobbade på när vi körde markering på långt avstånd. Han började söka efter dummyn lite för nära, men jobbade på, och till sist (med lite hjälp) kom han hela vägen ut, hittade dummyn och kom in med den. Känns skönt att han har orken att fortsätta jobba tills han löst uppgiften.

* att hans fart in var så bra idag. Bra fart ut, men jag tycker även bra fart in. Det gör mig kanon-glad.

* att vår träning att komma in med grejer har givit resultat, på så sätt att jag fått såväl tennisbollar, dummisar, fåglar och kaniner I HANDEN idag, trots att vi inte tränat på det ännu. *lycka*

* att han kom in lika glatt med viltet trots att vi inte tränat med vilt ännu. Jag har inte känt att det varit läge för vilt när han tidigare känts lite "stökig", men nu var det dax att testa och det visade sig inte vara nåt större problem. Tvekade ju först förstås, för han förväntade sig nog inte att det skulle ligga fåglar i skogen, det brukar ju bara ligga dummisar eller tennisbollar där... När han plockat upp viltet så var det inga problem att komma in med dem. Stolt jycke och stolt matte. Nu har vi två änder i frysen som vi ska träna med framöver... guld.

Saker vi ska jobba vidare på:

* närsök- där fick vi nya uppslag på träning idag
* att matte ska lära sig kalla in lite "på skarpen" när det behövs, inte bara KVITTRA "hit" utan nu ska hon försöka skaffa sig ett "annat hit" också :)
* att skicka iväg honom på "Brasse" istället för "ja". Mer för matte än för Brasse att lära om tror jag :)

Det var riktigt roligt att se alla hundarna, jag tycker verkligen de är jätteduktiga! Det ska bli roligt att se vad vi får till av detta.
Jag antar att nästa gång kan det mycket väl komma ett bakslag och att det känns som att inget funkar- men jag ska iallafall komma ihåg dagens känsla och försöka komma ihåg hur det kändes förra gången- man kan faktiskt träna och få till saker som inte funkar på en gång.

Brasse fick bada då han kom hem ikväll, kändes inte riktigt schysst då han skött sig så bra, men det var nödvändigt. Sen har vi inte sett till honom, han ligger däckad i hundsängen och drömmer om änder, trutar och kaniner....

I morgon blir det hårdkörning på lydnadsträningen. Bakdelskontroll, ställande och "upp"-träning för Brasse, vänster- respektive högersvängar för matte :)

Tjing!
/Mia & Brasse

Nu är vi på banan igen

Nu har vi kommit ut ur vårt ide, lite bättre och lite mer laddade :)
Mattes nya jobb har gjort att hundträningen legat lite åt sidan ett tag, men nu är vi igång igen.

Vi går kort-kurs i tävlingslydnad, mest för att hålla ångan uppe och att komma vidare med träningen innan fortsättningskursen i höst.

Den senaste tiden har vi ägnat träningen mestadels åt att komma in med saker. Bollar och dummysar omvartannat. Det har funkat bra tycker jag, och vips kan vi höja oss lite i lydnadsträningen. Det är svårt att träna med någon som inte vill komma tillbaks med belöningsbollen... blir inte så långa träningspass då :)

I dag när jag tränade ställande med Brasse ute på gräsmattan säger min fyraårige son: "Men mamma, vilken cirkustränare du är ". Så sant som det är sagt.

Nu ska vi ägna 5 minuter åt bakdelskontroll för att få en schysst vänstersväng innan vi gör kväll. Så är det att vara cirkustränare.
/M

Tränings-paus

Nu latar vi oss ett par dagar...

Imorrn åker matte på kurs i Göteborg så nu får vi vila lite från träningen. Brasse planerar att ligga i sängen hela veckan och matte hon planerar att ha några kvällar HELT för sig själv. Till helgen tar vi nya tag igen...

/Mia & Brasse

Guld-kväll!

Ett kanon-träningspass just avverkat. Fem saker som gör mig glad just nu:

1. Att vi tränade UTAN "nöd-broms-linan" samtidigt som vi körde belöning med boll... Brukar kunna bli varvning på planen av sånt, men inte numera. Brasse kommer gladeligen in med bollen och bjuder upp till lek med matte. Guld-kille!

2. Att vi kunde träna fritt följ med två externa belöningar, dvs två bollar på varsitt håll, och med klick och varsågod kunde jag styra vilken han fick ta. Det artar sig! *myser*

3. Att Brasse är så otroligt samarbetsvillig just nu. När han är lös springer han max 30m, vänder om och väntar in om matte har nåt skoj på gång. Mattes tilltro ökar typ exponentiellt av sådana promenader.

4. Att Charlotte Kalla kan åka skidor när det behövs som mest. Bäst när det gäller. Det kan man ha i bakhuvudet.

5. Att 5 minuter efter man har kommit hem från ett riktigt bra lydnadspass med höga varvtal har man en retriever som ligger på ens mage och slappar framför teven, låga varvtal. Och bäst av allt- han är MIN. (Eller kanske snarare VÅR :) )

/Guld-Mia och Guld-Brasse

Lydnadsträning i Sorunda

Torsdag= lydnadsträning i ridhus med övriga brorsorna Långben & Co. Minus 8 grader här hemma omvandlades till minus 14 grader i Sorunda. Hur är det möjligt? När det är kallt är det bäst att vara effektiv...

Vi körde igenom nästan hela reportoaren, dock sparade vi apporteringen till inomhusträningen, det finns alldeles för mycket smarrigt på backen i ridhus tycker Brasse....

BÄST IDAG: Att Brasse kunde sitta tyst och stilla och kolla på när Chivas & matte tränade med dummiesarna. Fast egentligen var det nog Chivas matte som tränade mer med dem än Chivas själv när jag tänker efter. Spännande tyckte Brasse och matte stod med 100 % fokus på att här skulle det sittas lugnt och tyst. Han fixade det och matte gillar känslan :)

ATT JOBBA MER PÅ: Att jag skaffar sig en lite tydligare bild på hur vi ska få ihop en del moment.

Block, penna och kaffekopp- nu ska här planeras.

/Mia & Brasse

Brasse en månad senare...

Vad irriterande när man skriver ett låååångt inlägg och så försvinner det när man ska publicera.... morr.

Här kommer iallafall en liten lägesrapport från oss.

DET GÅR SÅ HIMLA BRA NU!!! Jag kan bara inte låta bli att säga det :)

Vi går en fortsättningskurs i tävlinglydnad, är helnöjd med kursen. Jag tycker vi har fått så himla bra hjälp med både fix och trix i lydnadsträningen och lite hjälp i vardagsträningen. Det går riktigt bra nu, Brasse går från klarhet till klarhet och jag börjar tro att jycken håller på att bli vuxen eller nåt. Det känns som vi just nu har en kanon-familjehund med potential att bli en riktigt duktig lydnadshund.

Vi håller på att träna på lite olika pusselbitar i lydnadsträningen, en del ser jag inte riktigt hur vi ska få ihop, men vi gör som kursledaren säger och ser med spänning fram emot hur vi ska få ihop det till slutet. Brasse är riktigt duktig tycker jag! Han är helt klart med på noterna när det gäller träningen och han drar sig inte för att anstränga sig för sin belöning. Han är en härlig hund att träna med och jag är så himla nöjd med honom. Det var så här jag hade hoppats att det skulle bli .... *lycklig*.

Vi trixar på med fria följet, ena veckan tränger han väldigt, nästa går han för långt ut med rumpan, nästa släpper han blicken på tredje steget och så varvar vi det fram och tillbaka. Men så är det ju att träna sånt. Detaljer, detaljer och ett evigt nötande. Men det är kul, och jag tror det kan bli riktigt bra till sist. Jag tycker redan han är riktigt duktig. Han har bra kontakt och anstränger sig verkligen, härlig kille att jobba med. Här lägger vi ju gärna en hel del krut, för det är viktigt att det blir bra och riktigt genomjobbat. Skynda långsamt är det nog det som gäller...

Sen har vi lagt ner en hel del energi på att kunna belöna med leksak utan att nån drar iväg med bollen i snöret och kör nån sorts gymnastik modern i stora cirklar mitt i tränandet. Sånt tar ju musten ur vem som helst, för inte snacka om hur svårt det är att hålla det goda träningshumöret i schack när man kan belöna EN gång och så tar det 5 minuter att få ordning på ekipaget igen... Men nu funkar det bra [peppar,peppar, ta i trä]. Vi har tränat med lina den senaste tiden, för jag insåg att största problemet vi hade var nog att jag inte litat på honom. Inte sen han drog iväg i skogen i 100 km/h för några månader sedan. Och jag har ju sett att han känner att jag inte litar på honom...

Linan har jag på honom då vi tränar på att vara lösa på promenaden, och när vi tränar med andra hundar. Funkar KANON! Jag har väl inte fått användning av den så himla många ggr, men grejen är att jag VET att jag kan ställa mig på linan om det blir lite trams t ex med att komma in till matte med prylar, och då tränar JAG bättre och därmed även Brasse. Jag kommer att köra med den ett tag till, tills jag känner att vi har fast mark under fötterna när det gäller detta.

Nu ska jag ta en lite promenix med Brasse. Ikväll är det kurskväll, och vi är laddade...

Tjing!

/Mia & Brasse

Spökåldern är här...

Här är nerverna lite i darrning nu må jag säga.

Vi har varit i pulkabacken idag och Brasse fick stanna i bilen. Det gillade han inte. Blev superstressad, jag tror inte han gillade att hela flocken spred ut sig i backen och han fick inte följa med. Han har ju varit med förrut och väntat i bilen, men då har han inte alls snurrat igång utan varit som vanligt. Han är lite spattig nu och nu gäller det nog att träna vidare på att vara lugn och tydlig antar jag. Fast nog prövas tålamodet lite väl ibland... Dock hoppas jag att detta bara är en period, som kommer att gå över med tiden.

Sen ikväll har Brasse först på kvällspromenaden skällt ut en blomlåda som stod vid en entre som vi brukar passera. Han såg riktigt störd ut länge av att den där fyrkantiga jättestora planteringslådan stod där och liksom stirrade på honom då han tränade med matte. Brasse gick och sneglade på den hela tiden då vi tränade lite en bit ifrån den. Sen smöööööög han på den. Oj, oj, oj, så lång man kan bli.... och vad koncentrerad man kan vara på att smyga tyst och försiktigt.

Sen när vi kom hem och satt i soffan och hade teven på, var det några hönor som kacklade och Brasse flög upp och skällde som värsta Rottweilern. Sen skulle han bums krypa upp och sitta i mitt knä. FAST jag redan hade en pärm i knät. Det var panik. Höns!!!! Mitt i vardagsrummet! Oh my god. Jag tror spökåldern är här nu. På riktigt. Till hans försvar kan jag säga att det är inte nån liten röst den killen har. Han kan nog skrämma iväg både det ena och det andra. Om man inte ser att han sitter i mattes knä och skäller förstås :)

Brasse hälsar att allt bara är elakt förtal. Han är ALDRIG rädd. Bara tuff. Hela tiden.

/Mia & Brasse

Inskolning....

Idag har vi inskolat yngste sonen på dagis, vilket innebär att Brasse inskolats till att vara ensam en liten stund på förmiddagen. Gick bättre än väntat, men hur trött kan man bli av en sån spännande stund?? Han har sovit hela eftermiddagen, jag börjar nästan misstänka att han är sjuk eller nåt.... Hm.

Ikväll är det kursstart på fortsättningskursen. Det gäller att klä på sig ordentligt... ganska kallt ute.
Vi har inte tränat nåt ordentligt på länge, men vi får ta det för vad det är. Ska bli kul att det drar igång nu igen iallafall.
Tjing!
/Mia & Brasse

Grattis Brasse 1 år!

Idag blir Brasse 1 år! Det har vi firat med lite extra gott till maten, lite hårdträning i konsten att gå fint i koppel och så fick vi idag veta att vi fick plats på fortsättningskursen i tävlingslydnad. Då blev iallafall matte glad... Jag var lite långsam med att anmäla oss tidigare, då vi har lite oklarheter hur vardagslivet egentligen ser ut efter nyår, men nu hade vi tur och fick en återbudsplats. Ska bli jättekul, helst med tanke på att Karin och Krut också ska gå den!

Brasse tycker inte det är helt nödvändigt med kurs, han kan ju redan nästan allt. Fast eventuellt kanske man skulle börja träna på att lyfta på benet, undrar om det ingår i kursen? Hittills är det inget han ägnat sig särskilt mycket åt. Han testade en gång för nån månad sen. Vi gick på en trottoar på kvällspromenaden och passerade en stolpe, Brasse slängde upp benet och pinkade på stolpen som han aldrig gjort annat, sen gick vi vidare och ingen har sett honom lyfta på benet nån mer gång. Överreklamerat, hälsar Brasse.

Vi vill ju passa på att gratulera syrrorna och brorsorna på födelsedagen också! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

/Mia & Brasse