Lydnadskurs "Elit som mål"

I måndags drog lydnadskursen igång, och träningsinspirationen för lydnadsbiten har äntligen infunnit sig. Nu kör vi stenhårt, och trixar med små små detaljer som KAN tänkas bli bra i slutändan. "Elitsatsningskurs", jo det låter det. Antingen blir det riktigt fina tävlingslydnadsmoment av detta eller så blir det en ganska vardags-busig hund med synnerligen snabba ställanden, lägganden och fina vänstersvängar :)

Två moment kommer vi att gå igenom per gång, och vi började med fotgående och stå-sitt-ligg-rutan.

Vi håller till inomhus vilket var lite nytt och spännande. Brasse fick sitta i bilen och vänta när vi gick igenom momenten och så hämtade jag honom tills det var vår tur att köra. där tänkte jag kanske lite fel? En ganska glad och stökig Brasse kom in och fattade nog inte först vad vi skulle göra. Inte samma kontakt som i vanliga fall till en början, inga sättande vid halterna osv osv. Sen skärpte vi ihop oss och det blev lite bättre. Nästa gång ska han vara med hela tiden...

Så nu tränar vi på starter, sättanden vid halt och bakdelskontroll. Imorrn tränar vi på ny brukshundklubb, kan tro att det är en schysst störning för Brasse. Ska bli intressant.

Sen till avlämningsträningen som stannat av lite. Ska kanske sätta en dead-line för mig själv, så jag sätter lite fart på den träningen med. Det funkar när jag tränar avlämning separat från själva arbetet, men inte sen vid själva jobbet, t ex vid ett sök, känner jag. Som om det är helt separata saker. Ska prova lite till, sen kanske jag behöver lite assistans med detta....

Grejen med Brasse är att han lär sig väldigt snabbt vad jag vill han ska göra, sen är det ju lååååångt ifrån befäst. Fastnar inte alls känns det som ibland, som att han gör det jag vill för stunden men han har inte fattat något. Tror det är så med avlämningarna faktiskt- han gör rätt när vi tränar det separat, men har inte fattat vad som är rätt eller fel och då funkar det inte under själva jobbet. Kanske ska jag testa att göra det lite svårare för honom, så han måste VÄLJA att göra rätt? För att göra honom medveten om vad som är rätt sätt och vad som är fel sätt? Nån som har någon annan idé? Mottages gärna!

Hm. Tål att tänkas på.

//Mia

Jaktprovsdebut avklarad... i smyg

Just det. Vi har startat på vårt första jaktprov. I smyg.... Med vetskap om att avlämningarna inte är riktigt klara hade vi ändå anmält oss för att avverka prov-debuten, för den ville vi faktiskt göra i höst. Och nu är det gjord ;)

Provet var i Ö-vik i helgen och vi startade som första hund. Hm, jag hade ju tänkt kolla lite först, men nähä....
Dock var det kanske ganska bra för Brasse att slippa vänta så länge, utan han fick ju börja jobba direkt.

Provet var kring en tjärn, med ganska sumpig myrmark runt omkring. Såg väldigt trevligt ut, men det visade sig vara väldigt svår-jobbad terräng för hundarna.

Provets upplägg var sådant att först var det en transport till en enkelmarkering på land. Brasse hade låst sig på båten ute på vattnet, och markeringen var i nittio graders vinkel till vattnet, in i skogen. Vände mig ganska tydligt åt det håll markeringen skulle komma från, men han kikade fortfarande på killen i båten. Han markerade dock var kråkan föll, utan att se den så tog han den nog på hörseln. Matte visade ganska tydligt med handen också åt vilket håll det skulle springas. Ut till fågeln, letar i ett litet litet område, hittar och kommer in. Pippin på marken framför mattes fötter, och därmed kan matte slappna av. Inget första pris här inte, då är det bara att köra!

Sen var det transport till vattnet, där det var två enkelmarkeringar på vatten. Lätt tänkte jag en sekund, för domaren hade sagt att man fick möta upp hunden vid vattnet... om man vågade. De här pippisarna ska jag ha i handen tänkte jag, som kanske blivit lite fixerad vid just avlämningar. Skickar honom på första, han sticker ut, simmar bra, tar fågeln och vänder om. Kämpar för att komma upp ur vattnet, matte försöker ta sig fram till honom för att ta emot fågeln, matte sjunker ner, stövlarna suger fast, Brasse lägger ner fågeln. "Backa ifrån honom" uppmanar domaren mig, stövlarna sitter fortfarande fast, svetten bryter ut i pannan. På något vis får jag fågeln och backar tillbaks till fast mark. Markering 2. Brasse sticker ut, tar truten YTTERST I VINGEN. Fågeln vecklar ut sig som ett dragspel, Brasse mer bogserar in fågeln än apporterar the old fashion way. Matte står och funderar på hur hon ska lösa detta, går man för nära vattnet sjunker man ner i vattnet, och hur tänkte Brasse lösa det med att få fågeln upp på land? Brasse tar ett nytt tag, lyfter upp fågeln och lägger den på land. Jag försökte mana på honom att bära in den lite till, men han tyckte det var klart här och jag kände inte för att drunkna för en redan död truts skull. Så vi lämnade den, och jag tänkte att nu nollade vi ju också. Sattyg.

Men vi fortsatte. Dax för ett sökarbete och området var både uppe i skogen och sen ner mot vattnet. Eftersom vi var första ekipaget som körde, hade jag ju ingen koll på var viltet låg vilket gjorde det hela ännu mer spännande. Brasse drar iväg ut och söker, springer och jobbar. Kommer in med första. Och andra. Sen drar han iväg bort på andra sidan vattnet, ånej, nu försvinner han never to be seen again hinner jag tänka när jag ser hur han börjar snurra och leta och hittar något där på andra sidan tjärnen som han vänder om och kommer in med. Kliver/ramlar ner i vattnet på vägen in, upp igen, jobbar, jobbar, jobbar och kommer till sist fram med fågeln och lägger den framför mattes fötter. Nu kanske det är slut på orken här tänkte jag och trodde domaren skulle be oss sluta med söket, men nähej ut igen. Brasse kör iväg ut igen och fortsätter jobba på. Hittar en till i vattnet och kommer in. Tar in 5 av 6 vilt, och den enda han inte kommer in med är kaninen. Om det är en slump eller inte vet inte jag, dock var han aldrig fram så han nobbade kaninen, han "hittade" den bara inte. Hm.

Efter söket var det dax för ett linjetag. Det fixade han galant!! Och jag kände mig riktigt nöjd med det, för nu borde han ju vara jätte-trött...

Sammantaget så kändes det just under själva provet som KATASTROF trots att jag gladde mig åt att han fixade linjetaget så snyggt. Nånstans där när vi nästan drunknade vid vattenmarkeringarna ville jag helst be om ursäkt för att vi anmält oss och upptog domarens dyrbara tid och lova att vi aldrig ska göra om det. Avlämningarna var värre än någonsin och vi gjorde det mesta helt utan finess, Brasse kämpade in grejerna men mer som att han SKOTTADE in fåglarna än att han levererade dem med lite stil :) Charmigt på sitt sätt.

Sen när jag zoomat ut och skaffat mig lite referenser, när jag fick se hur de andra löste problemet kändes det lite bättre. Det var ju verkligen otroligt tungjobbat, och svårt att göra saker stiligt. Söket var väl det som de flesta gick bet på, och jag är faktiskt jättenöjd mer hur Brasse jobbade vidare med det. Där har han en styrka- han är inte den som ger upp i första taget. På gott och ont :)

Av 11 startande kom 5 till pris, resten bröt. I de flesta fall gick det bra fram till söket, men där tog det stopp för många.

Och för Brasses del blev det .... ett 3:e pris!! Tadaaa!!! Bara sådär, trots dunder-risiga avlämningar jobbade han faktiskt ihop ett pris och framförallt så höll han ihop hela provet ut. Riktigt skojigt. Men så irriterande att vi inte hade bättre avlämningar, så skulle vi faktiskt kunnat få ett bättre pris. Domarens muntliga kritik lät mycket bättre än det som stod på protokollet tycker jag :)
I skrivande stund hittar jag inte ens protokollet, men när jag gör det ska jag dela med mig av det :)

Nu ska vi absolut inte starta på något endaste litet jaktprov, inte ens i smyg, förrän vi är bäst i världen på avlämningar. Promise. Nu har vi bevisat för oss själva att vi kan om vi vill, och nu ska vi fixa till resten innan vi startar något mer. Nästa gång vill vi ha ett bättre pris.

Saker jag är nöjd med:

* Att vi vågade starta!!
* Att Brasse orkade jobba på så bra hela provet igenom. Guld-kille!
* Att få prova på så svår mark, med skott, publik och alltihop. Vilken bra träning!
* Att han inte nobbade något vilt, utan tog allt han hittade. Även truten, som krånglat lite för oss. Dock funderar jag fortfarande på hans förhållande till kaniner...

Saker vi ska förbättra:

* AVLÄMNINGAR!!!
* Vilt-vana
* Transporter, han kändes på gränsen här, jag vill ha honom tightare runt benen. Kändes som han skulle kunna sticka iväg när som helst, men det gjorde han ju i och för sig inte.
* Passivitet, även här känns det som marginalen är väldigt liten. Det här måste vi träna mer på.... Hade passiviteten varit på vatten, hade han nog inte fixat den.

Nu återstår avlämningsträning, träning med vilt och så drar vi igång med lydnadstränandet igen. Detta har ju helt legat i malpåse och jag bävar lite för var vi står... Ska kanske kolla av på en gång och gå ner i källaren och köra ett litet bakdelskontroll-pass med BrasseKillen?

Just det ska jag göra faktiskt. Over and out.

//Maria & Brasse

Flatmästerskapet 2010

Ojojoj, vad icke-uppdaterat det var här känner jag. Var börjar man?

Med FLATMÄSTERSKAPET såklart!

Förra helgen var alltså jag iväg med Brasse på Flatmästerskapet i Lillerud utanför Karlstad. En mycket intensiv helg som för Brasses del inleddes med 70 mil bilåkning, därefter internat-boende med tillhörande tunna väggar och mycket spännande ljud att skälla/grymta/morra åt under natten. Därefter följde tre stationer workingtest, gjorda typ i ett nafs, därefter 1.5 dag passivitet med skott, mycket hundar, traktorer, folk, folk, folk. Som sagt- ganska lite tävlande för vår del, men desto mer passivitetsträning. Och det är inte illa det!

Om man ser på det utförda arbetet då? Hm. Tävlingen var upplagd så att man började med tre rutor och om man klarade sig utan nolla i någon ruta och med en viss min-poäng så gick man vidare till ruta 4. Klarade man sedan den utan nolla så gick man vidare till ruta 5.

Första rutan var två enkelmarkeringar på vatten, med dummys. Denna fixade vi, Brasse gjorde som han skulle BORTSETT från avlämningarna. Matte gjorde INTE som hon skulle, hon nojjade för att han skulle kliva upp på fel sida vattnet och blåste typ alldeles för mycket. Göra så lite som möjligt är det visst som gäller för workingtest, och det hade jag missat. Sorry Brasse, jag ska läsa på bättre nästa gång. 13 poäng fick vi iallafall.

Ruta 2 var ett linjetag och här skulle en kanin apporteras. Man skulle skicka mot vattnet, men kaninen låg på land, så här tänkte jag mest på svårigheten att få honom framåt men inte ner i vattnet.... Det var inte det som var svårigheten visade det sig. Fick honom på andra försöket fram till kaninen, han stod och hängde över den och kollade in den, jag blåste och Brasse kommer glatt in utan kanin. Saved by the bell så att säga. Ridå. Noll poäng och nu var det bara en ruta kvar för oss att göra.

Ruta 3 var en landmarkering och ett efterföljande linjetag. Här gick det bra. Avlämning ett var klockren, avlämning två var kanske inte så snygg, men den hamnade inte på backen iallafall :) Dock kanske vi skulle fått bättre poäng om jag stöttat mindre ut på linjetaget, men whatever, huvudsaken är väl att vi lyckas och vi hade ju ändå nollat rutan innan. 17 poäng fick vi här.

Sen var det över för oss. Surt. Men inte helt oväntat. Dock hade det varit kul att göra fler rutor, gärna utom tävlan, för det skulle vara kul att fått prova på. Men man fattar ju att då skulle vi säkert hållit på hela veckan om alla skulle göra alla rutor.

30 poäng totalt, och en 32:a placering av ca 50 deltagande.Inte mycket att hänga i julgranen kanske, men vi är ändå nöjda att vi kommit till start. Och att vi fixade en hel del, trots att vi kanske tränat lite för lite på viltet i sommar. Det ska vi ta igen i höst.

Så det får helt enkelt bli så att vi måste prova detta igen! Om inte förr så på Flatmästerskapet 2011 i Umeå.

Jag hade iallafall tok-trevligt den här helgen. Jag tror Brasse också gillade det. Om inte för tävlandet så iallafall för traktor-åkandet :)

Superkul var det även att så många av Brasses kullsyskon var med- och framför allt: Vad duktiga ni var allihopa!! Grattis alla duktisar, och ett extra grattis till mamma Blomma med matte som kom till final! Och så tack till alla Pumpor som peppat oss att komma till start :)

Återkommer strax med fler uppdateringar i en blogg nära dig. Nu står mina två assistenter här redo för att baka sockerkaka. Bäst att göra som de säger.

//Mia & Brasse