Brasses nya kompis

Brasses nya kompis Selma

Här har vi en bild på Brasses nya kompis, mina föräldrars wheaten terriervalp Selma, 4 månader. Ni må tro att det är lite livat till och från just nu.... men det går faktiskt över förväntan. Brasse är kanon med den lilla tjejen och det känns mycket bra. Dessutom känns han riktigt vettig nu också, kan tänka mig att det kan bero på att man vips får lite andra referenser med en liten valp i huset :)

I julklapp har jag fått en kamera med vilken man kan fota många bilder på kort tid. Kul, tycker Brasse som får ställa upp på diverse foto-experiment... Det fotas en hel del just nu.

När man tittar igenom bildserien nedan, som naturligtvis är många fler än dessa tre bilder, kan man se att han inte blinkar en endaste gång- trots att snön blåser i ansiktet på honom. Lite skumt.

Det kan man kalla att vara fokuserad. Eller nåt.

Nu har det faktiskt hunnit bli nyårsafton! Gott Nytt år allihopa! Vi ses 2010!

/Mia & Brasse

En tomte? Student? Busschaufför?

Brasse känner sig lite löjlig i mössan... vad är det jag ska föreställa egentligen?

Idag har vi tränat passivitet i samband med pulkaåkning i backe. Hm. Inte helt lätt att sitta fastknuten i en stolpe när alla andra verkar ha så himla kul. Lite kämpigt var det, men matte vann kampen. Den här gången i allafall :)

Nu önskar vi alla vi känner en God Jul och Gott Nytt år! Vi ses 2010!

/Mia och Brasse

Ps. Angående fotot så är rätt svar: Tomte. Och det är nog första gången små-killarna är de som blivit bortklippta, för de hade faktiskt svårare än BrasseBus att sitta still. Har väl hittills oftast varit tvärtom. Det börjar bättra sig minsann.... i allafall på hundfronten :)

Härligt pass i skogen

Dagens pass i skogen räddade veckan. Åh, vad jag kände mig nöjd med Brasses idag! Ordning och reda och apporterna till matte. Hääääärligt! Brasse- det där med lussebullarna- förlåtet!!

/Mia

Brasse och lussebullarna

Fredagskvällen ägnades åt att baka lussebullar här. Trettio stycken blev det- fyra fikade vi direkt, 23 åt Brasse upp när vi lade barnen, tre blev kvar att lägga i frysen. Två timmars arbete för tre bullar i frysen, hm.
Otroligt orutinerat av mig. Glömde att vi har en riktig ögontjänare här som har en mycket låg profil när vi är tillsammans, men sen slår till då tillfälle ges.

Det intressanta med detta tycker jag dock är vad var det som gjorde att han lämnade tre?

Möjliga tankar i BrasseBus´s huvud:
Alternativ 1: "Jag lämnar tre så kanske de inte märker att jag ätit 23?"
Alternativ 2: "Jag äter aldrig fler än 23 bullar, de sätter sig kring midjan direkt..."
Alternativ 3: Han blev mätt (men det fattar ju alla att den tanken är helt orimlig)

Så det blev joursamtal till Bagarmossen för att kolla hur illa det kan tänkas bli. Hade jag fått välja hade jag valt att han proppat i sig bullar UTAN saffran, men det var ingen fara sa de. Dock är jag glad att det var färdiggräddade bullar och inte ogräddade. Brasse Plåtmage hälsar att han har inte märkt nåt särskilt bortsett från att han tycker matte varit snål med vatten under natten. Typiskt för han hade gärna druckit något mer till de 23 bullarna....

Idag bakar vi nya. Brasse kanske kan ta en promenad eller nåt då, för han ser faktiskt ut att behöva det idag :)

/Mia