Ja vad ska man säga? Vi håller FORTFARANDE på och nöter apporteringsdirigering. Ett litet framsteg då och då, sedan nästa detalj att jobba på. På något sätt har jag börjat gilla det här momentet, trots att det är vårt svåraste moment. Det finns mycket apporteringsvilja hos den här killen, och det svåra är att prioritera mattes önskan att först springa full fart till konan och därefter ta dirigeringen och inte bara gasa på och plocka apporten han själv bestämt sig för. Men det börjar se hyfsat ut. Vi gjorde en prov-tävling, och på den var faktiskt apporteringsdirigeringen det som funkade bäst. Men det kanske säger mer om hur resten fungerade just då :)
Vi är inne i en bra träningsperiod, vi lyckas hålla i gång trots mörker, kyla och hala underlag. Vi behöver träna mer låååånga länkningar och att få fram rätt attityd i fjärren trots lång länkning. När det funkar är det dax för tävling. Längtar lite dit....
/Maria & Brasse
