Lördagen har ägnats åt att träna apportering med Pumpan-gänget. Idag var det väl lite jobbigare för Brasse än vad det varit de senaste gångerna. Han hade lite svårare än vanligt att hålla tyst och knallade ett antal gånger. Knallandet har vi inte upptäckt vara ett problem förrut, men när jag tänker efter så beror det nog mest på att han haft kopplet på mest jämt :) Kombinationen lite fler hundar, gå på linje och skott blev väl för mycket. Så här får vi träna lite!
Att "rya i" kan ju även matte börja träna lite på. Att stoppa ett skenande tåg som ångar i väg efter apporten- då kanske det krävs mer än ett mus-pip för att stanna honom. Läxa till matte.
Gladast idag är jag för att han inte ger upp. Han må knalla och pipa, men han ger iallafall inte upp!! Han är uthållig och har bra minne tycker jag. Det gör mig glad. Och så överträffar han ständigt mina förväntningar. Springer rakt fram, in i höga gräset och över en å, hämtar och kommer in. Där står matte och känner att hon bara tok-tvekar på allt han ska göra och så bara överraskar han henne hela tiden. Jag tror att när vi tränar nästa gång ska jag koncentrera mig på allt BRA som Brasse gör, och bara tänka att jag litar på honom och slappna av lite mer. Tänka lite mindre på tillkortakommanden. Det var ett bra tips jag fick idag. Tack till dig som gav mig tipset :)
Sen att jag hittade resultatet från höftledsröntgen idag känns också bra. Grad A på höfterna och ua på armbågarna. YES!! Trallallallalllaaaaa.
Imorrn är det avkommebeskrivning, det ska bli spännande! 5 hundar från Brasses kull kommer.
Brasse ligger i soffan och laddar och matte ska lägga sig där med. När husse är bortrest sover Brasse visst i sängen med huvudet på husses kudde och sitter på kökssoffan mittemot matte då hon äter frukost. Så tycker Brasse det borde vara jämt. När katten är borta... ja, ni kan ju resten.
//Maria
